Har inte gjort något vettigt alls idag förutom att drömma mig bort. Rätt skönt det med men jag blir stressad av att vilja komma dit och jag blir stressad för att jag inte vet vad jag känner. Alla i min närhet skulle förmodligen skälla ppå mig och säga att jag aldrig gör klart ett projekt innan jag påbörjar nästa.

Men livet är kort, (det även min körsbärsgrens tatuering står för) så varför stå på samma ställe och trampa här? Alla mina vänner flyttar åt olika håll, och även fast de saknar oss stackare som är kvar här ibland så kan de alltid komma tillbaka. Lilla paris och Trollhättan kommer alltid finnas kvar. Så vad väntar jag på? Ut och lev livet där jag vill leva det.