Var hemma hos mamma i öxnered och hittade en gammal pärm med texter jag skrivit från högstadiet, haha. Alltid kul att läsa. Texten nedanför var den första texten jag skrev i sjuan och fick mkt bra respons på den ;)


Det bästa på jorden är ishockey! Jag tror inte jag skulle kunna leva utan den. I klassen är jag mest med killarna, jag är uppväxt med killar runt om mig då både mina kusiner är killar och mammas kompis barn. Killar är roligare att vara med, för de snackar inte lite mycket skit som tjejer. Och det finns en kille som jag gillar jättemycket. Niklas heter han. Han går bara i 6:an men det spelar väl ingen roll?

Förresten så heter jag Agnes och går i 7:an. Varje dag efter skolan åker jag till ishallen och gör mina läxor i cafeterian. Ibland så tar jag med mig min bästa kompis Jacob dit. Han är världens snällaste person!
Vi brukar alltid sitta och skratta när knattarna åker skridskor.

Jag, Jacob och Niklas spelar i samma hockeylag. Jag är den enda tjejen i Vänersborg som spelar hockey.
När jag ser Niklas blir jag alldeles darrig i kroppen, och jag får ont i magen. Jag vet inte hur jag ska förklara honom! Han har blå glittrande ögon, fint leende. Han är ganska lång och han har alltid bra skämt.

Men jag vågar inte säga att jag tycker om honom! En dag när vi hade fredagsträning, så var "fjortisgänget" där. Det var ingen som brydde sig, för alla visste vilka de var. Efter träningen kommer en av dem fram till Niklas. De kysser varandra och världen stannar upp. Det blir alldeles tyst i hallen , jag känner tårarna börja rinna längs kinderna...

- Kommer du? undrar Jacob.
- Ja, jag kommer, svarar jag med gråten i halsen.

Vi gick in i omklädningsrummet, Jacob frågade varfrö jag var ledsen?
Niklas verkar ju vara ihop med den där idioten som röker där ute! (snyft)

Du har ingenting att vara ledsen för . Du har ju mig och alla andra i det här rummet!
Ok då sa jag. Men jag tänker aldrig mer vara kär!!!